Curtsdotter

Här i korridoren är jag omringad av Stockholmare, eller det finns två utav dom - en Annika mittemot och en Kristoffer två rum till vänster. Jag försöker titt som tätt imponera och verka mer världsvan än den Säfflebo jag är. Att skämta och ge spydiga kommentarer om befolkningen i hufvudstaden är inte lämpligt - det är inte lätt att som hävda sig mot dessa 08:or. Men idag kände jag dock att det äntligen skulle bli min tur att få glänsa lite. Lagom till finalmatch nr.4 tog jag ett djupt andetag, stämde stämbanden och gjorde mig så redo som jag bara kunde för att briljera med min sång och tonsäkerhet. 5, 6, 7, 8... men ta mig fan! Annika kunde Färjestad-låten! Va?! Inte bara en rad, utan HELA låten. Varenda litet ord. Det är inte okej! Vargatjut var min låt. Det som skulle vara min solosång blev till duett och min stund i rampljuset försvann lika fort sam Björne äter upp pepparkakorna i pepparkaksburken.



Näääää nu skojja jag allt. Jag glänser ju alltid och är världens bästa small-town-girl. Det säger mamma.

Ah...

Och här kommer en offentlig hälsning till mamma: när jag kommer hem vill jag ha kött... och paj... och godis... och köttbullar... och träskor o nötter o långfil o koben o sågspån o musli... o en kratta.

Måste sova :)