Curtsdotter

Avresedagen och jag vaknar av tonerna av pappas ihopsatta medley av låtarna i hans morgonsångsrepertoar. Ackapella är ju ljuvligt alltså... men tror dock att han tog sig lite vatten över huvudet där... ;) Kanske mamma kan spela tamburin till?

"Njut av varje sekund av din sista tågresa ner till Kalmar" var mina koleanska adoptivpälons sista ord innan jag gick på tåget. Det hade jag kunna gjort, om det inte hade varit dövarmt, fullproppat med folk och snarkande tjocka gubbar i vagn 12. Efter lite rådgivning via facebook på mobilen fick jag tillåtelse att kasta en äppelskrutt i huvudet på den snarkande gubben i sätet bredvid. Det vet ju alla att jag aldrig skulle göra - jag skulle aldrig offra en äppelskrutt (det finns alltid lite till att gnaga i sig) för en snarkande gubbe, men jag tänkte tanken... tills hans polare väckte honom och de började snacka bomber och granater! Nä, dom ville jag inte ha nåt otalt med inte... dessutom slutade han ju givetvis att snarka när han började samtala med sin kompis. Därmed var det problemet ur världen. Nu kunde jag ägna mig helt åt att svettas och trängas istället... Yäy!

I Kalmar alltså och jag är mer än redo att återgå till mitt hälsosamma liv utan påskmat och påskgodis. Då undrar jag varför, och VARFÖR, påskharen varit här och ställt en skål med godis i köket?! Det är faktiskt inte helt snällt.