Curtsdotter

Ojojojojojoj viiiiiilken kväll det var igår! Bästa och roligaste kvällen på mycket mycket länge.
Efter detta intro ska jag nu försöka måla upp gårdagen så att jag på bästa sätt kan förmedla denna toppenkväll genom dataskärmen :)

Kvällen började lugnt och sansat med att vi tjejer i korridoren dukade upp för en mycket gemytlig och trivsam middag. Förväntningarna på kvällen var höga och vi tölade och skvallrade som bara tjejer kan. Någon utav oss kläckte idén att vi borde värma upp, töja våra leder och öva vår smidighet inför kvällen genom en omgång Twister.
Jag gick in med självförtroendet på topp och gick ut med en sträckt vad.

Kl.21.42 gick jag in på mitt rum för att pudra näsan lite då jag hör ett enormt vrål med en styrka som bara en manshaftig karl skulle kunna få ur sig, men det var Annika som ville meddela mig att "DOM ÄR HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!".
Med "dom" menade hon fotbollslaget. På 2 minuter fylldes allrummet med herrar. För mig är det helt okej om det skulle vara så varje helg. Det funkar. Matchen kunde börja.

 

Kl.23.41 tågade vi tillsammans mot Harrys. Kön var längre än lång och det regnade. Försökte ta mig in genom VIP-ingången, men vakterna trodde inte på att jag var en av spelarna i Karle IF, vilka med glädje gled in och lämnade oss andra åt vårt öde.

120kr fattigare och med svintokrull till hår (tack regn) var jag tillslut inne på Harrys - för första gången! Och satan i gatan va kul jag hade! Det bjöds på drinkar hit och dit, dansades hej villt och pratades med allt och alla. Blev bundis med både Magnus, Biff-Erik och Byxor-upp-i-armhålan-Micke. Jag tror jag gjorde bra intryck på den där Harry alltså... ;)

Runt 3-snåret  trotsade jag kullerstensgatorna och traskade hemmåt i mina pumps och ösregn. Antog att Glenn vid det laget satt hemma och mumsade i sig den sedvanliga fyllepizzan i sin ensamhet, och mycket riktigt var så fallet, så jag gjorde ett pit-stop på vägen hem och höll min vän sällskap en stund. Glenns pizzakanter gav mig energi för att gå de sista 50 metrarna hem.

Väl hemma fanns tre vilsna fotbollskillar kvar. Jag ignorerade, tog mig en bunke fil och låste dörren om mig.
Glad, lycklig och rätt snurr i huvet somnade jag med en ullpläd över mig.

Fick ett inte allt för trevligt uppvaknande imorse, som att inte huvudvärken var nog... Annika kröp ner hos mig så att vi tillsammans kunde titta på alla bilder från gårdagskvällen. Det skulle vi aldrig ha gjort. Lämna aldrig en kamera obevakad. Det har vi lärt oss.
Jag varnar känsliga läsare för nästa bild, men jag tänker blogga den. ( Malle och Bella, jag tror att det är nu som ni kan sluta klaga på att bilderna är för små ). Så är det bara. Vill ni få en fortsatt trevlig kväll råder jag er att lämna curtsdotter.blogg.se - nu.