Curtsdotter

Inte kul, inte kuuuuuuul att Glenn lärt sig hur man lägger upp bilder på sin blogg. Jag börjar ångra lite smått att jag förärat denna blogg med diverse osmickrande bilder på mannen himself... För såna är vi, Glenn och jag, att den ena måste alltid vara värre än den andra. Spelar ingen roll vad det är. Vet inte om man skulle kunna kalla det att vi är som ett gift gammalt par eller bror och syster... hur som helst är jag i alla fall glad att jag har honom, OCH tilläggas bör att jag har ett enormt lager av bilder, det skall han veta, så det ska nog tänkas efter både en och två gånger innan det publiceras någon bild på thunderroad.blogg.se... ;)

Morgonpromenix - done.
Så vitt jag vet, betyder de vita tjocka ränderna på gatorna "varsågod bäste fotgängare, välkommen att passera vägen", inte "plattan i mattan, hoppas jag kan klippa en fotgängare med kofångaren". Gubbjävel.
Men vad vet jag. Det kanske stod annorlunda i teoriböckerna back in the days. Jag ska fråga Glenn... ;)

Jag fick oväntat besök i natt. Bacill heter han. Satte sig lägligt i halsen. Känner mig lite febrig också... Minst 30-40 graaader. Ge mig kukkelimukk-mediciiiin! Ska be min gode vän Karlsson på taket om receptet, men punchpraliner och geléhallon är alldeles säkert några av ingredienserna.

Där fick ni veta vem den ena utav "mitt par vänner" är. Den andra är den söta mannen med egentillverkad marackas-skakare på Cuba. Jag fick en egen låt.

Ojojojojojoj viiiiiilken kväll det var igår! Bästa och roligaste kvällen på mycket mycket länge.
Efter detta intro ska jag nu försöka måla upp gårdagen så att jag på bästa sätt kan förmedla denna toppenkväll genom dataskärmen :)

Kvällen började lugnt och sansat med att vi tjejer i korridoren dukade upp för en mycket gemytlig och trivsam middag. Förväntningarna på kvällen var höga och vi tölade och skvallrade som bara tjejer kan. Någon utav oss kläckte idén att vi borde värma upp, töja våra leder och öva vår smidighet inför kvällen genom en omgång Twister.
Jag gick in med självförtroendet på topp och gick ut med en sträckt vad.

120kr fattigare och med svintokrull till hår (tack regn) var jag tillslut inne på Harrys - för första gången! Och satan i gatan va kul jag hade! Det bjöds på drinkar hit och dit, dansades hej villt och pratades med allt och alla. Blev bundis med både Magnus, Biff-Erik och Byxor-upp-i-armhålan-Micke. Jag tror jag gjorde bra intryck på den där Harry alltså... ;)

Runt 3-snåret  trotsade jag kullerstensgatorna och traskade hemmåt i mina pumps och ösregn. Antog att Glenn vid det laget satt hemma och mumsade i sig den sedvanliga fyllepizzan i sin ensamhet, och mycket riktigt var så fallet, så jag gjorde ett pit-stop på vägen hem och höll min vän sällskap en stund. Glenns pizzakanter gav mig energi för att gå de sista 50 metrarna hem.

Väl hemma fanns tre vilsna fotbollskillar kvar. Jag ignorerade, tog mig en bunke fil och låste dörren om mig.
Glad, lycklig och rätt snurr i huvet somnade jag med en ullpläd över mig.

Fick ett inte allt för trevligt uppvaknande imorse, som att inte huvudvärken var nog... Annika kröp ner hos mig så att vi tillsammans kunde titta på alla bilder från gårdagskvällen. Det skulle vi aldrig ha gjort. Lämna aldrig en kamera obevakad. Det har vi lärt oss.
Jag varnar känsliga läsare för nästa bild, men jag tänker blogga den. ( Malle och Bella, jag tror att det är nu som ni kan sluta klaga på att bilderna är för små ). Så är det bara. Vill ni få en fortsatt trevlig kväll råder jag er att lämna curtsdotter.blogg.se - nu.

Det känns lite som att man tänt på stubinen, att man väntar på att den ska brinna ut och sedan ska allt explodera. Eller iaf så hoppas jag på det! Det är upptakt innan tentan och jag hoppas på att hjärnan spottar ur sig mycket bra sedan. Oj, vilken dålig liknelse, men jag tycker "tänt var det hääääär!" är lite skoj och ville på något sätt få Dynamit-Harrys uttryck kopplat till min dag på något vis. Gick ju sådär :)

Vi girls i klassen har filat endel på ett litet bus så här inför sista tentan, men vi är lite oense om vem som ska få utföra det... Jag har sagt att jag kan ta på mig uppdraget, men jag börjar känna mig lite blek... ;) Hihi, nyfikna i en strut är ni nu, I can feeeeel it!

Många undrar lite om den här Glenn som dyker upp i bloggen ibland. Det är svårt att beskriva honom i ord... bjuder därför istället på en bild, för alla vet ju "att en bild säger mer än 1000 ord":

Ha en gemytlig fredag mina hjärtevänner :)

Till redogörelsen om mitt frossande av diverse godsaker.

Detta beteende är rotat sedan lång tid tillbaka, så långt att den tredje i systerskaran Nilsson ännu inte fanns med i bilden.
På den tiden det begav sig, såg fredagarna ut enligt följande: dagis/skola, badhuset med fader, familjepizza capericciosa och till sist en varsin skål med OLW dillchips framför Disneydags. Chipsskålen är mycket viktig i sammanhanget - det är här vi börjar närma oss källan till mitt beteende.

Det dröjde aldrig länge förrän storasysters chips var borta, slut, hon hade "ätit upp dom", och bad snällt att få smaka av mig. Snäll som jag är bjöd jag naturligtvis. Inte bara en gång, utan två, tre tills mina chips också var slut. Då, DÅ, lyfte storasyster på kudden och vad fanns där?! Jo, hennes chipsskål FULL med chips!
Varje fredag, samma visa. Jag kunde inte säga nej, och det kan jag fortfarande inte (kalla mig dum om ni vill, jag föredrar "för snäll för mitt eget bästa" ;) ).

Summa kardemumma: jag måste äta upp det jag har så snabbt så att ingen hinner fråga om dom får smaka!
Seriöst. Jag bjuder inte. No way. Mitt är mitt och ditt är ditt.

Och kom inte med kommentaren att "beteendet inte är befogat när du är ensam" - tänk på att det finns alltid en Molgan med i spelet. Alltid.

Det avgår ett tåg från Kalmar C kl.07.07 - det vet jag nu. Med andra ord måste jag styra om mina morgonpromenader så att jag ej passerar järvägsspåret denna tid... åååå vilket jobbigt projekt. Benen går ju av rutin...


Jag har fått endel kommentarer ang. mitt tuggummiätande i föregående inlägg. Jag har ett försvar mot detta beteende. Återkommer med redogörelsen kring detta senare under dagen. Först skall jag spendera några timmar på biblioteket. Tentaplugg here I come!  :) (den glada smily:n var endast för att få ett tråkigt inlägg lite roligare)

Imorgoooooon! Yes Yes Yes! Alla vet nog vad det är för dag imorgon! Förutom att det är onsdag är det även den 25:e. Dagen alla väntat på. Den 25:e mars. Jag pratar naturligtvis om våffeldagen!
Nååå, vem ska bjuda  mig på våfflor imorgon? ;) Jag gillar dom frasigt gräddade och med sylt. Kanske en klick grädde också. Fast helst vanilglass.

Och just det, vi får ju pengar imorgon också. Hjärtligt ihjälkomna skall ni voras. För mig klirrar det till lite extra i kassan då en del av ambassadörslönen betalas ut. Tack Handelshögskolan BBS och tack mig själv och Linnea.

  

  
Har även kikat in på skatteverket.se och kollat hur skatteåterbäringen (KÖR MOT SHERWOODSKOGEN!) tänkt sig att se ut år... verkar kunna bli en finfin midsommar i år igen! :) Nu ska jag bara friska upp mina kunskaper i beskattningsrätt så kanske jag kan få råd med en nubbe eller två till sillen också.

Jag ber följande personer läsa inlägget "Så lätt!" ännu en gång: Elin, Annika, Therese.

Så här i jobbsökartider har jag funderat på olika arbeten och dess uppgifter... och jag har kommit fram till att det finns ett jobb som måste vara det tråååååkigaste jobbet någonsin. Bibliotikarie, städerska och parkeringsvakt ligger i lä i detta fall (eller okej, bibliotikarie är nog och nosar på förstaplatsen)... Men: HISSVÄRD! Hissvärd. Huuuualigen!

Vill avsluta detta inlägg med att meddela att det är svårt att tentaplugga när grannen borrar i väggen och att min tuggummipåse har räckt i exakt 1h 36s.

Då man genomlidigt en morgonpromenad (ett steg fram två steg bak), kännt den ruskiga vind som Anders Nylund på tv4-vädret kallar för "en kall, bitande norrblåst", haft en tom och kurrande mage sedan benen slängdes över sängkanten... att svänga upp på raksträckan hem mot Gladan och praktiskt taget se filskålen stå redo på bordet för att ätas, det är en härlig känsla...
Att DÅ se bommarna gå ner framför en och det enda som gäller är "halt!" - DET, got folk, DET är vad jag kallar ren och skär ondska!

Känns ändå rätt segt och långt kvar när man räknar antalet dagar till examen. Tror jag ska göra som systers oäkta hälft och räkna antalet Säffletidningar istället. Får en lägre siffra då, det gillar vi! Man får inte va dum! ;) 

"Det är 21 Säffletidningar kvar till den 4:e juni, utom lördagar, för dom räknar man inte" - tack Micke!

Det finns 3 saker som gör mig förbannaaaaaaad!
1: BLÅST!
2: VÄNTA!
3: LETA!

Åh, blir ju arg bara av att skriva det.

Som ni vet är Kalmar en kuststad, det vill säga, det blåser jämt! Åt alla håll. ALLTID motvind! Jag skojjar inte. Min cykeltur ner till stan och gymet orsakade med andra ord en hel del aggressioner. Bra, tänkte jag, kan ta ut min ilska på crosstrainern sen.
Det finns 2 crosstrainer på gymet. En bra och en dålig. Brukar tajma in träningen runt 13-14 sådär på dagarna, för då vet jag att sannolikheten för att den braiga ska vara ledig är väldans stor. Inte idag. Nono. Nån hade helt fräckt gått och STULIT min crosstrainer! En tjyyyyyyyv! Fast det va nåt med den där tjyven... Skulle inte kalla honom gubbsnygg, men han hade nåt... just det, ett fotbollslag som vunnit allsvenskan.

Men vad hjälper det i en träningslokal. Han hade inte en chans herrn'. Jag sneglade snett på hans display, och så fort han höjde, då höjde jag också - en nivå högre. Och jag speedade på, det gäller att ligga steget före! Sådär höll det på. Sen dog jag.

Det finns vissa saker som man drar sig in i det längsta för att lägga pengar på. Nya rakblad är en sån sak. Speciellt som student gäller det att prioritera. Just nu finns det några saker som jag verkligen borde fixa men som känns extreeeemt tråkiga att lägga mina sista korvören på:
1: Trasig tvättkorg. Nr.4 i raden av tvättkorgar jag haft har nu också kastat in handsken... och den valde ett väldans olämpligt ställe att göra det på - i hissen. Med tvättmedelsburken i. Allt tvättpulver ut på golvet i hissen. En spontant tanke: kanske man kan hälla massa vatten på så det blir halkigt, sedan stanna hissen på andra våningen, låta vattnet sprida ut i sig i korridoren, och SEN! Ja då drar vi på badkläder och åker kana i korridoren! En tanke jag haft sedan jag flyttade in... borde funka. Diskmedel kanske funkar bättre... trimmad rumpa är det i vilket fall som gäller.
2: Trasigt duschmunstycke. Får till följd att duschdraperiet förlorar sin funktion. Det spelar ingen roll hur jag håller duschen, för strålarna står åt alla håll och letar sig under, över och runt...
3: Propp i handfatet. Propp, tätt, tvärstopp, igenbommat... vattnet kommer inte ner fast jag vevar som en galning med handen för att skapa lite centrifugalkraft som hjälp på traven... men icke. Det har gett sig fan på att vara tätt.

Låt mig illustrera (klicka på bild för förstoring):  
1:      2:       3:  

Lååååt mig övergå till nästa del av detta inlägg, "jobbiga att-göra'n".
Vissa saker, som egentligen inte kräver större ansträngning än att andas, blir av någon anledning ofta väääääldigt jobbiga. Att packa upp eller att bära ut soppåsen är sådana exempel. Först envisas jag med att fylla sopkorgen så mycket det går och lite till så att det väller över åt alla håll och kanter och gärna ramlar ner lite på golvet runt omkring. Sedan, när jag väl tagit mig för att knyta ihop påsen för att göra den redo att slängas, då får den gärna stå utanför min dörr ett tag så att den riktigt hinner gotta till sig och sprida en härlig odör. Även fast jag går förbi soprummet varje gång jag går ut från huset, känns det ändå så oerhört jobbigt att lyfta påsen, bära den hela vägen ner och ut och sedan gå in i "äckel-rummet" som det egentligen borde heta. Jag skulle tippa på att beskrivet scenario, från full soppåse till soprum, tar ungefär.... 1,5-2 veckor (uppskattning grundat på statistiska undersökningar med regressionskoefficient 0,98 ).

Förtillfället är det inte soppåsen som är det jobbiga då jag precis påbörjat uppfyllnaden av en ny, däremot finns det andra saker....
1: Julstjärnan. Jag har i alla fall tagit av den från kroken. Sedan måste något roligare ha kommit emellan för nu hänger den bakom gardinen... Ååååå, va jobbigt! Men den är i alla fall på väg in i garderoben, det är en bra start tycker jag. Och det är ju inte maj än.
2: Ta bort döda blommor. Ja, jag har lyckats med konsten att döda en garderobsblomma. Eller döda, det va ett hårt ord... den ser lite vissen ut bara. Den började få sin gulbruna färg sisådär strax innan julafton, den kan gott stå o bättra på brännan ett tag till tycker jag.
3: Byta toarullen. Behövs inga ord.

Låt mig, återigen, illustrera:
1:      2:      3:  



Såja, det va allt. Eller, en sak till. Med anledning av föregående inlägg: Vad fasen är ships? Va? S H I P S? Nån som smakat? Hur stavar jag kvinna!!! :)